Om du har följt den här bloggen, sett mig på Facebook eller Twitter, eller om du har känt mig personligen under en längre tid, vet du att jag inte gör något halvdant. Oavsett om jag undervisar i en bibelstudie, leder en podcast eller till och med besöker Disney World med mina barn, är jag fokuserad på den aktiviteten med mitt hjärta och själ, till uteslutande av allt annat. Du kanske också har märkt att jag aldrig backar för en utmaning. Faktum är att jag trivs i situationer där oddsen är långa och målet verkar näst intill omöjligt att uppnå. Vissa kanske kallar det gränslös energi och entusiasm, och andra kanske kallar det helt enkelt galet. Oavsett vad du kallar det så har den outtömliga passionen och viljan att utmana status quo tjänat mig väl under hela mitt liv.
Jag minns tydligt hur jag flög till Minneapolis i Minnesota 2001 för att träffa en grupp affärsmän. När jag klev på planet hade jag ett ögonblick eller två då jag ifrågasatte exakt vad jag trodde att jag höll på med. Jag var en ung kille med en växande familj, och även om jag hade varit entreprenör sedan jag var tretton år hade jag aldrig gått in i ett styrelserum tidigare. Jag hade inte ens gått ut gymnasiet. Hur kunde jag tro att jag skulle kunna gå in i ett rum med välutbildade, erfarna affärsmän och hoppas på att komma någonstans över huvud taget. I det ögonblicket av tvivel kunde jag mycket väl ha vänt om och gått hem med huvudet hängande i skam på grund av alla de saker jag saknade. Men det gjorde jag inte. Jag kunde inte. Jag hade en idé … en dröm, en vision, och ingenting skulle stoppa mig från att förverkliga den, särskilt inte mitt eget självtvivel.
Det fanns nämligen något magiskt som kallades Internet och som snabbt höll på att bli en stapelvara för människor i alla samhällsskikt. Alla gillar att shoppa. Alla gillar musik. Alla gillar att kommunicera med människor, eller hur? På Internet kunde du få allt detta och mer därtill, åtminstone om du var seende. Men tänk om du var blind? Om du var en blind person som jag, med en kärlek till prylar och en vilja att prova nya saker, då kunde du komma ut på Internet, åtminstone om någon köpte en skärmläsare för tusen dollar till dig och betalade för din utbildning i hur man använder den. Men tänk om du inte hade en sådan välgörare? Tänk om den enda tekniska pryl du kunde använda var en radio? Tänk om du var pensionär och inte hade råd att köpa en mycket dyr dator och en mycket dyr skärmläsare? Vad skulle hända då? På den tiden var det dessa tankar som höll mig vaken om nätterna. Jag insåg att Internet inte bara var en modefluga, utan att det hade förmågan att öppna otaliga dörrar för den blinda befolkningen. Men som samhälle skulle vi inte komma särskilt långt om de flesta av oss inte hade tillgång till Internet från första början. Jag visste att någon måste sätta bollen i rullning för att fixa det, och eftersom det var jag som tänkte på det och bad om det, kunde den personen lika gärna vara jag.
Så med en bra idé, stora drömmar och väldigt lite annat satte jag igång att förverkliga min vision. Jag ville se blinda människor använda alla typer av teknik lika enkelt och prisvärt som våra seende motsvarigheter, och från den idén föddes Serotek 2002.
Att komma igång var inte helt enkelt. Michael Fox var den tuffa affärskille som ledde mitt möte i Minnesota. Han ställde många kritiska frågor och utmanade mig att försvara mina planer. Jag var glad att han gjorde det, för han fick mig att gå ner på detaljnivå och övertyga mig ännu mer om potentialen i mitt affärsprojekt. När jag hade klarat hans introduktion blev vi goda vänner, och styrkan i denna vänskap bidrog till att forma ett av de mest innovativa företagen inom hjälpmedelsbranschen, även med dagens mått mätt. Utöver sitt stöd och sin vänskap har Michael Fox fungerat som min mentor, och jag kan utan tvekan säga att varken jag eller Serotek någonsin skulle ha kunnat komma så här långt utan honom. Vi har grälat ganska häftigt under åren, men det är med hans stöd, vägledning och tuffa kärlek som jag har fått en bättre förståelse för affärer och även har vuxit enormt som person.
Elva år efter den ödesdigra resan till Minnesota har Serotek, och teknik i allmänhet, förändrats ganska dramatiskt. Företaget har vuxit från att sälja en enda fristående produkt till ett trendsättande företag med sex produkter som spänner över flera plattformar och ett medieutbud som konsekvent hyllas som ett av de bästa i branschen. Vi var de första att gå dit ingen traditionell leverantör hade gått tidigare. Vi vågade avskaffa underhållsavtalet för programvara för skärmläsare. Vi trotsade konventionella affärsmetoder och gav dig ett sofistikerat paket med fler funktioner till en bråkdel av vad det gamla etablissemanget tog betalt.
Det är inte bara Serotek som har vuxit och blomstrat. Företag som Apple, Google och Microsoft har äntligen anammat idén att blinda ska kunna använda standardteknik på ett tillgängligt sätt utan någon extra kostnad för användaren. År 2001 var det inte alls vanligt att träffa en blind person som inte bara hade en dator, utan också visste hur man använde den. Nu promenerar blinda runt och samlar information från sin omgivning med hjälp av den smarta telefonen i fickan. Tack vare Serotek kan de besöka en vän och använda datorn där lika enkelt som de använder den eller de två som de har hemma. Vi har kommit väldigt långt och när jag ser ut över min domän och det lilla hörn av världen som jag lever i, ser allt bättre ut än vad de flesta blinda konsumenter hade vågat föreställa sig för bara några år sedan.
Så nu är det dags att klappa mig själv på axeln och dra en lättnadens suck, eller hur? Jag gjorde vad jag föresatte mig att göra. Jag har inte bara en stationär dator som är tillgänglig och enkel att använda, jag har också en hel väska full av prylar som är fullt tillgängliga var jag än befinner mig när jag arbetar. De är alla från hyllan, inte från något företag som ”tillverkar produkter för blinda” Jag har inte bara lärt mig att försvara mig själv utan också skapat en plattform för andra att göra detsamma när saker inte är tillgängliga, och jag tillhör en grupp blinda som inser att de kan förändra saker med en enda röst, och som är lika passionerade som jag att använda sina röster för att göra skillnad. Genom att utnyttja talangerna hos ett fantastiskt team av hängivna blinda och den ovärderliga vägledningen från min dynamiska medgrundare, hjälpte jag till att bygga ett företag som vågade sticka status quo i ögat. Vi rekryterade ett team vars engagemang, passion och expertis saknar motstycke i den här branschen. Detta team har tagit min gudagivna vision och inte bara levt den, utan också tagit ett individuellt ägande av den. De har förverkligat den på ett sätt som varken jag eller någon annan någonsin hade kunnat tro var möjligt. När jag ser på allt som vi som team har åstadkommit under de senaste elva åren är jag både stolt och ödmjuk. Men jag observerar bara från mitt lilla hörn av världen, och jag vet att det finns så mycket mer av världen att utforska och förändra.
Jag är verkligen hedrad över att Serotek-teamet har följt med mig på denna resa för att förverkliga en dröm, och det finns ingen bättre eller mer kapabel grupp att bära denna vision framåt. Jag kan se på mig själv och mitt team och med fullt förtroende veta att mitt syfte med att skapa Serotek har varit mer än uppfyllt. Om jag ville skulle jag kunna fortsätta att driva den här verksamheten i ytterligare 11 år av mitt liv. Jag skulle kunna gå upp på morgonen, designa gränssnitt för ny och innovativ programvara, hantera alla svårigheter med utvecklingscykler och tidslinjer och motivera teamet att fortsätta sträva mot högre höjder. Jag skulle kunna göra det, men jag kan inte göra det och samtidigt vara trogen min passion för vår community. Jag kan göra det, men det är inte det som ger mig ett leende på läpparna och en glöd i magen att förändra världen. Och gör inga misstag, världen behöver förändras.
Tack vare att så många fantastiska människor har engagerat sig är tillgänglighet i dag snarare norm än undantag i den industrialiserade världen. Ändå lever inte alla blinda i industrialiserade samhällen. Faktum är att det finns många fler blinda i utvecklingsländerna, om inte annat för att levnadsförhållandena kan vara så usla att tanken på att hantera ett medicinskt tillstånd i bästa fall är långsökt. Vad görs för att ge den blinda befolkningen i dessa länder samma fördelar som vi har här? Vad görs för att se till att dessa blinda människor kan få möjligheter utöver att tigga på gatorna för sin överlevnad? Vad görs för att lära barnen och kulturen omkring dem att de är lika smarta och kapabla som alla andra, och att drömmar inte bara behöver existera i deras huvuden och i mer välbärgade länder? Vad görs för att dessa blinda människor ska få se framgångsrika förebilder? Svaret är helt enkelt: inte tillräckligt.
Det är nu dessa tankar som driver mig, inspirerar mig, får mig att ställa frågor och håller mig vaken om nätterna. Och precis som för 12 år sedan när jag funderade på att starta Serotek, har jag insett att om jag är den som drömmer om det, tänker på det, ber om det, så är jag den som måste göra något åt det, med Guds ledning. Jag tror att Gud har en plan för var och en av oss. Jag tror att om han ger oss kraften att drömma om det så ger han oss förmågan att göra det, även om vi ibland inte lever tillräckligt länge för att se hela bilden.
”Okej Calvo, det var en riktigt motiverande diatribe, men vad är det du vill komma fram till?”
Bra fråga. Slutsatsen är att jag har fattat beslutet att avgå som VD för Serotek. Under de kommande månaderna planerar jag att ta itu med ett antal personliga och professionella mål. Jag planerar att fokusera mer på att tala inför publik. Jag tror att jag har en historia som kan inspirera andra att följa sina egna passioner. Jag planerar att skriva klart min bok: ”Brist på syn betyder inte brist på vision.” Jag ser också fram emot att ta över som verkställande direktör för AIR Foundation, vars uppdrag är att utbilda världen om att tillgänglighet är en grundläggande mänsklig rättighet, inte ett privilegium. Det är min dröm att se varje blind person med teknikens kraft i sina händer, inte bara de blinda personer som föddes på en geografisk plats där tekniken är mer lättillgänglig eftersom det är en mer lukrativ marknad för företag. Det är min dröm att se varje blind person hitta kraften inom sig själv att vara stolt och säker på vem de är, blindhet och allt.
Även om jag avgår som VD förblir jag styrelseledamot och aktieägare i Serotek. Detta är inte slutet för mig och absolut inte slutet för Serotek. Min partner och vän, Michael Fox, samma kille som utmanade mig att utmana mig själv som entreprenör, kommer att leda företaget under tiden. Vi har arbetat sida vid sida för att göra detta till ett unikt företag som skiljer sig från allt annat inom blindhetsområdet. Michael har mer än tjugofem års erfarenhet av att vägleda stora och små företag till framgångsrika momentum, och jag hyser inga som helst tvivel om att han kommer att föra bollen vidare med elegans och målmedvetenhet. Jag uppmuntrar dig att hålla koll på den här bloggen och SPN för att höra mer om de spännande saker som Serotek-teamet har i beredskap.
Det här är en ny början för familjen Serotek, en nystart för AIR Foundation och en skrämmande men spännande ny väg i mitt livs resa. Du har följt med oss så här långt, och det är min förhoppning att du kommer att fortsätta att vara lika hängiven drömmen om universell tillgänglighet som jag är. Tack för att ni går bredvid mig. Tack för ert överväldigande stöd. Tack för att du tar dig an uppgiften att gå ännu längre för att förverkliga vår vision.
Din i tjänsten,
Mike Calvo
