Den kommande krisen

Undergång och dysterhet! Så där, vi fick ut det.

Egentligen handlar den här artikeln om hopp och löften och ett bättre liv för alla, men bakgrunden är inte särskilt uppmuntrande. Och utan bakgrunden är diskussionen inte särskilt meningsfull.

Här är den grundläggande förutsättningen. Synförlust och ålder är oupplösligt sammankopplade. Det finns åtta miljoner synskadade personer i USA och 80 procent av dem är femtio år eller äldre. Detta borde inte komma som en stor överraskning. När vi åldras försämras våra kroppar och ögonen är särskilt sårbara för sjukdomar som
– Makuladegeneration
– Diabetisk retinopati
– Glaukom
– Grå starr
– Opacitet i hornhinnan

Den nuvarande bedömningen är att 800 000 personer i åldern 65 år och äldre i USA är helt blinda. År 2015 kommer det att vara 1,5 miljoner och 2030 kommer det att vara 2,4 miljoner.

Orsaken är helt enkelt den åldrande befolkningen. I takt med att ”baby boomers” går i pension kommer den grånade befolkningen att öka dramatiskt och förekomsten av blindhet kommer likaså att öka. Vi kan och gör stora framsteg när det gäller att angripa olika orsaker till blindhet, men vi kan inte hindra människor från att bli äldre.

Alla vet att detta ”grånande” är på gång. Från AARP till Social Security pågår en hel del planering och marknadsföring i förhållande till den kraftiga tillväxt som förväntas bland landets äldre. Men det har inte skrivits så mycket om vad detta innebär för landets blindservicestruktur. För det mesta, och i de flesta delstater, hanterar olika organisationer frågor som rör äldre och frågor som rör yrkesrehabilitering. Men när det gäller nyblivna blinda är många av frågorna desamma och de befintliga resurserna är inte tillräckliga för att möta det kommande behovet.

Som det ser ut idag kommer äldre som förlorar sin syn att få det mycket svårt att behålla sitt oberoende. Och det är verkligen synd eftersom det idag, med tillgången till resurser av alla slag via Internet, inte finns någon anledning för en blind person att inte leva självständigt. Den digitala livsstilen innebär frigörelse för personer med blindhet och synnedsättning och baby boomers, liksom ingen annan åldrande grupp före dem, är väl insatta i dess fördelar. Ändå är de stödjande organisationerna inte beredda att hjälpa dem att göra denna övergång.

Vilka är fördelarna? Här är en lista som vi har sammanställt:
– Gemenskap: individer kan interagera och dela information och erfarenheter med andra likasinnade individer när de vill
– Medvetenhet: Internet ger nästan omedelbar tillgång till nyheter och information av alla slag. Människor som använder denna informationskälla är betydligt bättre informerade och medvetna om världshändelser än de som inte har tillgång till Internet.
– Information: Internet är den bästa enskilda referenskällan för information av alla slag. Med hjälp av en sökmotor kan en användare få tillgång till det stora biblioteket av statliga publikationer plus ett ännu större bibliotek av privata informationskällor. Det finns få, om ens några, ämnen som inte kan undersökas framgångsrikt via Internet.
– Sysselsättning: Datoranvändning är praktiskt taget en förutsättning för meningsfull sysselsättning i den moderna världen. Via Internet kan personer inte bara bli anställda utan ofta arbeta från sina hem.
– Företagsverksamhet: Internet gör det möjligt för varje individ att sälja varor och/eller tjänster till en global marknad.
– Utbildning: En dator och datorkunskaper är nödvändiga för modern utbildning. Via Internet kan en person ta del av ett brett utbud av utbildningsmöjligheter, allt från att skaffa sig tekniska färdigheter för att avsluta gymnasiet, till att skaffa sig en kandidatexamen, magisterexamen och/eller doktorsexamen från ackrediterade online-universitet.
– Underhållning: Via datorn och Internet kan man njuta av i stort sett all önskad underhållning, från beskrivna DVS:er eller nedladdningar av populära filmer till tusentals Internetradiokanaler, spel av alla slag och alla möjliga hobbyrelaterade forum.
– Hälsotjänster: Egenvård, program för en hälsosam livsstil, hälsocoachning och information om att fråga doktorn finns allt tillgängligt på webben.
– Shopping: Från nödvändigheter till lyx, man kan köpa vad som helst via webben, allt utan att lämna bekvämligheten i sitt hem.
– Ekonomi: Onlinebank, investeringar, lån – nästan alla finansiella aktiviteter kan utföras via webben
– Skapande konst: Skrivande och musik är två kreativa aktiviteter som blinda kan ägna sig åt med hjälp av digital teknik.
– Rådgivning: Stödgrupper på nätet finns tillgängliga för en mängd olika frågor, från sorgbearbetning till depression och överlevnad av cancer.
– Andligt: Oavsett vilken väg du väljer finns det resurser på nätet som kan hjälpa dig, från praktiskt taget alla konventionella religioner till ett stort utbud av mindre konventionella andliga vägar.

Bara möjligheten att hålla kontakten med familj och vänner via e-post är tillräckligt för att de flesta seniorer ska tycka att det är värt att vara online. Lägg till Internetbaserade telefontjänster som Skype så kan man hålla kontakten med nära och kära över hela världen för en spottstyver. Men idag, i en värld med konventionella tekniska hjälpmedel, kostar det den äldre personen (eller den stödjande organisationen) flera tusen dollar och veckor eller månader av studier – med alla nödvändiga transporter – bara för att kunna skicka och ta emot e-post. Det är vansinnigt.

Och det är onödigt.

Över hela landet marscherar blindorganisationer i takt med den konventionella skärmläsartekniken. Det är deras enda lösning på frågan om tillgänglighet för blinda, och de tillämpar den oavsett situation. Som ordspråket säger: ”När ditt enda verktyg är en hammare, ser varje problem ut som en spik.”

Men hur bra konventionella skärmläsare än är, så är de utan undantag komplexa och svåra att lära sig. De är dyra och det krävs veckor eller månader av utbildning för att lära sig dem. När en blind person väl behärskar programmet kan han eller hon göra fantastiska saker. Men de flesta äldre eller nya användare saknar de grundläggande tekniska kunskaper som krävs för att behärska konventionella skärmläsare, och myndigheterna saknar resurser för att köpa den dyra programvaran och den utbildning som krävs.

Men faktum är att för den kostnad det kostar att rehabilitera en enda blind person med konventionell skärmläsarteknik, kan en byrå leverera full tillgänglighet till fyra till sex blinda personer som inte är ute efter att bli datorproffs. Om man antar att en konventionell skärmläsare kostar ca 1 000 USD och kräver ca 3 000 USD i utbildning för att användaren ska uppnå färdighet, kostar Seroteks System Access Mobile 499 USD och en användare kan utbildas på ca två till tio timmar. Du kan räkna själv.

Med Seroteks RIM (Remote Incident Manager) eller Remote Training and Support kan användaren dessutom utbildas via Internet, utan att behöva resa och ta upp plats i klassrum. Servicebyrån kan tillhandahålla en-till-en-handledning på skärmen, där både utbildaren och eleven arbetar bekvämt och bekvämt i sina egna hem.

Logiskt sett skulle statliga myndigheter och lokala rehabiliteringsorganisationer välkomna verktyg som System Access Mobile och RIM med öppna armar. Med dem kan de hjälpa fler blinda människor för mindre pengar. Hur kan de inte vara entusiastiska?

Men logik tar inte hänsyn till tröghet. Hela organisationen är uppbyggd för konventionella skärmläsare. Det är så budgetar tas fram, det är där utbildningskompetensen koncentreras. Det kan till och med finnas en vag rädsla för att utbildningsjobben kommer att vara i fara om det är så enkelt att ge nyblivna blinda människor tillgänglighet. Naturligtvis kan ingenting vara längre från sanningen. Även med den sexfaldiga (eller större) multiplikatoreffekt som System Access ger, kommer efterfrågan att fortsätta att överstiga utbudet i takt med att befolkningen åldras.

Tyvärr är det så att den person som har minst att säga till om i detta beslut är den nyblivna blinda personen. Han eller hon får i princip vad han eller hon får enligt de professionellas beslut. Resultatet är att människor som är i behov av tillgänglighetsverktyg är enormt underförsörjda. Bara en handfull blinda personer (kanske åtta till tio) av varje hundratal som behöver hjälp med tillgänglighet får i slutändan möjlighet att ta del av den digitala livsstilen. Och det är oerhört kostsamt. En blind person utan tillgänglighet förbrukar mycket mer resurser i form av personlig vård, sjukvård, sociala tjänster och välfärd än en blind person med full tillgång till den digitala livsstilen. Och tyvärr lever personen utan tillgänglighet ett mycket mer slutet liv och löper större risk att drabbas av depression. Utan tillgänglighet är blindhet ett fängelsestraff, med tillgänglighet är det en mindre olägenhet.

Det finns naturligtvis inget incitament för tillverkarna av konventionell skärmläsarteknik att göra sina produkter billigare och lättare att lära sig. Detta är inte en ”fri marknad” där de måste konkurrera direkt mot alternativa lösningar. Snarare är det en sluten marknad där köparen inte har något val. Den befintliga infrastrukturen är inriktad på att upprätthålla status quo, även på bekostnad av landets ständigt växande befolkning av nyblivna blinda äldre människor. Vi på utsidan kan kräva en rättvis spelplan, där konsumenterna kan göra sina egna informerade val, men de som har kontroll över spelplanen har inget intresse av att göra detta till en rättvis tävling.

På Serotek tror vi att när man inte kan vinna genom evolution, är det dags att starta en revolution och vi har en på gång. När en infrastruktur inte tjänar de människor som den skapades för att tjäna, är det dags att leta efter sätt att göra infrastrukturen irrelevant. Vi har drivit på teknikutvecklingen i sex år och vår senaste produkt, System Access to Go, som är tillgänglig direkt via Internet på begäran, kan vara katalysatorn för förändring.

Vi arbetar med ett antal personer som har den enskilda blinda personens intressen för ögonen. Vi är nära att göra ett tillkännagivande som vi tror helt enkelt kommer att förändra hur tillgänglighet sker – till fördel för alla. Vi uppmanar er att hålla ögonen öppna. Men under tiden, tveka inte att sätta fart på båten. Förändring kommer inte att ske om vi inte arbetar för att få den att ske. ”Information utan tillgänglighet är tyranni!” Var tusan är det där teet?